Livet går vidare
Jag ska motvilligt erkänna att Solo trots allt är ganska söt och jag har insett att det måste bli jag som får ta mig an henne. Bonus vill fortfarande inte ha med henne att göra.
Därför har jag nu börjat vara lite mer tillmötesgående och till och med kommit med lekinviter. Hon svarar oftast med att hänga sig fast i pälsen på min hals.
Matte blir arg när hon gör så och talar om för Solo att man inte får göra så. Då får matte en rejäl utskällning av Solo! Kaxig är bara förnamnet!
Bonus och jag håller ihop och brukar springa ifrån Solo, som står kvar och undrar varför vi försvann.
Vi har varit på skogspromenad också. Igår tog husse och matte på oss selarna och sig själva dragbälten och sen gick vi. Det var Solos första skogstur och den klarade hon fint.
Sen ville jag leka med frisbeen, men ingen ville leka med mig. Solo sov och då passar husse och matte på att göra sånt som de inte kan göra när hon är vaken.
Men till slut blev det lite kast och när vi var klara blev jag ordentligt trött. Då kan det vara skönt med en frisbee under huvudet.
Även om det är jobbigt med Solo och jag har svårt att förstå vad vi ska ha henne till, är jag i alla fall glad att det finns utrymme för egentid med matte och med husse.
