Nu vet vi varför jag har ont

Du kanske har märkt att jag haft ett litet uppehåll, men nu är jag tillbaka. Kan väl börja med att träningstävlingen vi var på före nyår gick riktigt bra, på välkänt Pajas-manér. Husse var i alla fall nöjd med vår insats och jag… tja, jag är ju alltid nöjd med mig själv!

Vi började med att gå. Först rakt fram. Sen en högersväng och efter det en vänstersväng. Sen började husse springa lite innan vi gick som vanligt igen. Tills det blev stopp och vänd helt om.

(null)

Sen var det inkallning och det är ju ingen konst alls. Jag satte mig och husse gick bort från mig. När han ropade på mig kom jag ju bort till honom, men precis när jag kom fram till husse såg jag att matte var en bit bakom honom, så jag tänkte att jag ska väl hälsa lite på henne också, så att hon inte kände sig ensam.

(null)

Nästa övning var att gå tillsammans med husse och sen sätta mig fast husse fortsatte framåt, där han sedan vände och gick tillbaka mot mig. Han stannade inte, utan fortsatte runt mig. Lika bra det, för jag var upptagen med att klia mig på ena frambenet och hade inte haft tid att följa med. Han kom tillbaka ganska fort och då ville han att jag skulle följa med. Tänk att han inte kan bestämma sig…

(null)

Apportering blev nästa moment. Det är ju verkligen något jag kan! Fast den här gången var det varken fågel eller dummy som skulle apporteras, utan en träpinne med en platta i var ände. Men jag plockade upp den och gav till husse, när han bad om det. Ärevarv var ingen idé, för hallen kändes för liten för den uppvisningen.

(null)

Nu var jag verkligen i gasen. Det här var ju riktigt roligt! När det blev dags för fjärrdirigering, det vill säga husse gick ifrån mig där jag satt och när han vände sig om en bit bort sa han åt mig att ligga ner. Sen gick han tillbaka till mig och där skulle jag nog ha legat kvar tills husse sa åt mig att sitta, fast jag visste ju redan vad som väntade, så jag satte mig upp. Och skällde, för nu hade jag så kul att det behövde pysa ut lite glädje.

(null)

Nu var det bara ett moment kvar – hopp över hinder och jag var så taggad att jag bara satt och skällde på husse så att han kunde säga att jag skulle hoppa. Och då gjorde han det! De var snälla och tog bort plank så att inte hindret skulle bli så högt för mig, eftersom jag har ont i min rygg.

(null)


Det var en riktigt rolig dag och om det varit en tävling på riktigt tror jag nog att jag kunnat få en och annan poäng.

 En annan sak som inte alls är lika rolig är att vi nu vet varför jag är så stel och orörlig ibland. Det finns dagar då jag behöver hjälp med att resa mig från liggande, men även dagar då allt känns ganska bra. Speciellt efter att vi var hos Malin och jag fick tabletter som jag ska äta varje dag. Jag har "omfattande förändringar i leder och ryggraden", säger bilderna som dom tog på mig i tunneln. Bilderna visar att jag har reumatisk artrit som ger ledinflammation med nedbrytande förändringar. I ryggraden har jag även trångt i kanalen mellan ländryggen och korsryggen så att nerverna kan komma i kläm. På undersidan av ryggraden har jag även en ventral spondylos, alltså bennybildning.

Ja, nu vet vi som sagt vad som är fel och vi vet också att det är kroniskt och inte går att bota. Däremot finns det medicin som kan lindra mina besvär och det är vad jag får nu och mår därför hyfsat bra. Har till och med bjudit in till lek ibland och det var ett bra tag sedan.

Nu hoppas jag att det ska fortsätta kännas hyfsat bra och att jag kan fortsätta hänga med på träning och lek utan att få allt för ont. 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0