Övergiven
Den här helgen övergav husse mig. Även om matte och de andra två varit hemma med mig, har jag känt mig övergiven av husse, som annars alltid tar mig med i bilen. Jag är ju husses kille.
När matte ville att vi skulle gå ut på förmiddagen, gick jag bara till platsen där husses (och min) bil brukar stå och där stannade jag. Matte fick hämta ett koppel och sätta på mig innan vi kom iväg till kohagen. Väl där tyckte jag att det var rätt skönt att röra lite på mig. Men sen låg jag och deppade större delen av dagen.
Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Vi åkte tillbaka till SLU/UDS och träffade en ny sjukgymnast på rehabavdelningen. Efter att vi hälsat på varandra och hon bjussat på godis, satte hon på mig en slags sele och sen fick jag gå in i en glasbur. Gissa om jag blev förvånad när det plötsligt började komma in vatten i buren!
Efter en liten stund, när vattnet kommit upp i jämnhöjd med min mage, började golvet sakta röra sig och jag var tvungen att börja gå lite sakta. Det gick ju riktigt bra och bäst av allt var att husse hela tiden matade mig med jättegoda godisar.
