Jag - en trädskällare
Äntligen har jag fått göra något vettigt! Idag var vi iväg för att gå viltspår, Bonus och jag. Vi har gjort det tidigare, men nu skulle det vara lite svårare än förra gången och det var det.
Syrrans lillkille Aldas var också med och han fick gå först, så Bonus och jag fick ligga kvar i bilen och vänta. Kul ändå att ha en släkting med och han blev säkert lite stärkt av att ha morbror med som stöd.
Att vänta var som vanligt ganska trist…
Det var först efter att Bonus också gått sitt spår som det blev min tur. Lite knepigt var det allt på sina håll, men jag redde ut det mesta utan allt för mycket stöd av domaren. När vi kom till spårslutet blev det förvirrat - det fanns det ingen klöv!
Något djur hade varit där och snott den och jag blev riktigt upprörd. Vilket sätt att sno min klöv!! När vi kom till bilen fick jag flera godisbitar av matte som kompensation och sen la domaren en klöv till mig på marken, så då blev jag ganska nöjd.
I början av veckan var jag på vattentrask igen. Det ska vi göra tio gånger nu. En gång varannan vecka. Jag tycker det känns ganska bra, även om det är lite tröttsamt. Men det är ju väldigt gott med alla små godbitar som husse ger mig så länge jag trampar på.
Inget ovanligt med det trädet annars, men nu var det superspännande! Jag gjorde allt jag kunde för att klättra upp och jag skällde som en besatt för att husse och matte skulle fatta att där fanns det något som behövde undersökas. Matte var där och försökte hitta vad det var som var så spännande, men sa att det inte fanns något där. Pyttsan heller, det gjorde det visst!
När sen husse, som är ganska mycket längre än matte, gick dit för att kolla hittade han vad det var. Någon hade glömt en bit kött i en förgrening i trädet.
Nu fick vi ju inte smaka på det, utan husse lät det ligga kvar, men det var skönt att jag fick rätt. Och en godis av matte, som bad om ursäkt för att hon inte trott mig.
