En läraktig elev

Vi har haft trevligt besök nyss. De hade med sig två hundar, far och son, där både Bonus och jag är morbröder till den yngsta av dem. Men vi hälsade inte på dem. Det var bara Solo som gjorde det.  Zappa, den äldsta, blev visst kär direkt.

Deras matte, däremot, hälsade jag jättemycket på, för jag tror hon gillar mig.

(null)

Hur som helst, människorna åt mat och vi höll dem sällskap så länge vi orkade. Husse hade gjort jättegod mat som serverades på en planka. Han gör så ibland, men vi fick inte smaka.
(null)

Dagen därpå ville de köra ett träningspass och då fick Solo vara med. Igen. Matte sa efteråt att Solo var jätteduktig, men jag vet nog att hon har långt kvar till min nivå.  

När Solo flyttade hem till oss bestämde jag mig för att jag ska lära henne allt jag kan. Hon är läraktig!

Ganska snabbt lärde jag henne att öppna ytterdörren, så nu låser husse och matte in oss för att vi inte ska smita ut utan lov. 

Hon har ännu inte lärt sig att komma med gåvor när husse och matte äter, men det gör inget för då får jag alla smakbitar i utbyte mot gåvorna. 

(null)

Men en sak visade hon idag att hon snappat upp! När vi var och handlade hörde jag följande konversation:

Husse: Har du tagit hand om fläskschnitzlarna som låg i fatet på spisen?

Matte: Nä dom har jag inte rört. 

Husse: Då har Pajas ätit upp dom, för nu var fatet tomt. 

Matte: Men när skulle han gjort det? Han har ju varit med oss hela dagen. Fast… när vi höll på att laga förtältet var ju Solo plötsligt borta… Jag hittade henne innanför altandörren när jag letade. Hon var ensam i köket ganska länge… FYRA fläskschnitzlar har hon tryckt i sig! Det blir ingen middag till henne idag!

(null)

Själv är jag omåttligt stolt över min läraktiga elev, även om jag tycker att hon kunde ha delat med sig till mig. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild




RSS 2.0